Har fortfarande bara dig i huvudet. Jag kan inte förstå varför, jag kan verkligen inte det.
Du var ju aldrig någon stor del av mitt liv. Det var bara fem obekväma dagar. Fyra av fem dagar jobbade du och vi hade helt okej sex när du kom hem på kvällen. Men det var liksom bara det. Helt okej sex.

På dagarna pratade vi ju inte. Inte ens före eller efter sex. Inte om viktiga saker iallafall.
Men innan jag tog tåget till dig fick du mig att framstå som världens vackraste kvinna. Alla texter - de blev som obehagliga lögner när vi sågs.

Jag for hem på eget initiativ, men det var nog vad du ville, då du aldrig sa emot.

Några dagar gick och smsen fortsatte på vanlig nivå. Inget speciellt. Vi var vänner. Vi tyckte om varandra. Men inte mer än så.
Sen blev det tyst. Och jag tog det som att du tröttnat på mig.

Jag kommenterade öppet på en gemensam väns Facebook's sida och frågade om inte vi skulle ses. Jag menade absolut inget med det, jag var bara ensam i en stor, kall stad och sökte sällskap.

Du såg det och utan att tänka tillbaka på de där underbara men ändå helt jävla meningslösa fem dagarna, pressade du på tangenterna och formade ordet - hora.
Enter.

Jag blev kallad av hora, från någon jag trott lämnat mig för flera dagar sedan.
Hora.
Det gjorde så fruktansvärt ont när det kom från dig.

Sen fortsatte dina brutalt elaka ord hela natten och in på tidig morgon. Jag kunde inget annat än att försöka stå upp för mig själv, så med tårar rinnande bad jag dig dra åt helvete.

Sen dess har jag inte pratat med dig. Självklart har jag tänkt på dig, men jag har alltid kommit på vilken otroligt barnslig och patetisk människa du är, som inte förtjänar mina tankar.

Men nu. Varför är du här i mina tankar och förstör? Varför ödslar jag massa tid på att ens skriva om dig?
Jag förstår verkligen inte.

Jag vet att du precis träffat en tjej från samma by som jag flyttar till.
Du bor ca 90 mil härifrån. Finns det inte tjejer där?
Du kommer för nära, även fast det inte är mig du är här för att träffa.

Men du är i mitt territorium. Det var aldrig meningen att du skulle komma till min verklighet! Kunde du inte stannat där - 90 mil bort från mig?
Då behövde du inte vara verklig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är mörkt i vår nya lägenhet. Gatulamporna lyser in genom fönstret med ett oranget, svagt sken som följs längs den gata som ekar tom inatt. Fläktens dova sus i köket och den tickande, blommiga klockan är det enda ljud som existerar precis ju...

Jag kan inte sova inatt. Mitt trasiga hjärta slår så hårt att allt jag hör är pulsen som strömmar. Min sovande sambo har lyckats fånga min hand i sin, jag kan känna att han har feber. Han hostar till och vänder sig om. Hundens ryckningar nere vid fot...

Idag var jag i samma rum där du tog din början i mitt liv. Dofterna är dem samma som när jag låg i sängen mitt i de mörkaste nätter och log. Fnittrade som en liten flicka till dina trollbindande texter. Samma texter som du säkert skapade till någon a...

Han kysste mig sakta samtidigt som han visade sig själv in i mig. Han tryckte till. Jag mötte hans blick, den var precis som alla andra gånger vi hade sex - helt förändrad, alldeles mörk och tom. Allteftersom han gjorde sina rörelser snabbare b...

Gravid i slutet på vecka 14. Magen börjar synas lite där under kläderna, mest troligt så ser de nog bara ut som att ett par kilon har klamrat sig fast istället. Men jag kan ana en början på en liten kula. Om en månad kommer jag nog för första gånge...