Jag kan inte sova inatt. Mitt trasiga hjärta slår så hårt att allt jag hör är pulsen som strömmar. Min sovande sambo har lyckats fånga min hand i sin, jag kan känna att han har feber. Han hostar till och vänder sig om. Hundens ryckningar nere vid fotändan tyder på att han drömmer. Kanske jagar han en katt.


Jag ställer mig upp för att titta till min dotter som ligger i sin spjälsäng bara några centimeter ifrån mig. Hon har lyckats sparka av sig sitt täcke och tappat nappen. Jag drar försiktigt på henne filten igen, att leta nappen är inte lönt.

Ute i vardagsrummet lyser det från alla gatulampor. Jag ser hur det blåser i träd och buskar. Jag försöker höra vindes sus, men det är lönlös, hjärtat slår bara hårdare och hårdare.
Jag går in i badrummet och öppnar medicinskåpet. Lusten att svälja alla 49 sömntabletter gnager i mig. Jag är så utmattad.

Min dotter vaknar och gråter förtvivlat efter sin napp. Jag ger henne den och lyfter över henne till vår säng, jag ser hur hon somnar tryggt mellan mig och hennes pappas snarkningar. Jag kryper tätt intill henne och somnar.