Gravid i slutet på vecka 14. Magen börjar synas lite där under kläderna, mest troligt så ser de nog bara ut som att ett par kilon har klamrat sig fast istället. Men jag kan ana en början på en liten kula.
Om en månad kommer jag nog för första gången förstå att det verkligen är någon där inne, eftersom då är det ultraljud.


Men allvarligt... Vad FAN håller jag på med? Jag är gravid.
Väldigt lyckat. Om jag någonsin borde ha lyssnat på mina föräldrar så är det här nog den gången jag borde ha lyssnat som bara den.

Jag är "sjuk" i både ångest och hypokondri. Trodde jag att det skulle bli lätt med hormoner upp över öronen och alla dessa sjukdomar och allt som kan gå fel under en graviditet?
Jag är arbetslös! Och huuuur många gånger har inte jag sagt till mig själv att skaffa en inkomst innan du skaffar barn?

När tv programmet "lyxfällan" går igång får jag en rysning över hela kroppen och det vrider sig i magen. Gråten är uppe i halsen och jag vill bara gömma mig från allt. Jag är så rädd att inte kunna ge mitt barn vad den behöver.

Jag kommer aldrig ångra mina barn, det enda jag menar är att jag borde ha väntat, i alla fall tills jag klarar av att ta hand om mig själv först.

Förmodligen gråter jag och skriver här för att hormonerna är urbalans just nu ?