Det är mörkt i vår nya lägenhet. Gatulamporna lyser in genom fönstret med ett oranget, svagt sken som följs längs den gata som ekar tom inatt. Fläktens dova sus i köket och den tickande, blommiga klockan är det enda ljud som existerar precis just nu. Tvn är sen några minuter sedan avstängd, innan visade den några avsnitt av Netflix patetiska serier. Det var mitt sista hopp om att somna - men misslyckades som alltid.

03:01
Lögner. Jag är full av dem, hur ska jag kunna hålla reda på verkligheten? En liten vitlögn blev till en flera stort, svart ångest-moln. Jag känner inte igen mig själv längre. Rösten i huvudet säger "lägg av nu", men känslorna är som bortblåsta. Ingen sympati, ingen empati, ingen tillit.